AD-dom nr 17 2022 - Månadslön enligt 39 § LAS

Kort om händelseförloppet:

En arbetsgivare uppsägning ogiltigförklarades av domstol. Arbetsgivaren hade inte för avsikt att rätta sig efter domslutet och skulle därmed utge skadestånd enligt 39 § LAS. Arbetstagaren hade arbetat skift och haft en månatlig skiftersättning om drygt 14 000 kr per månad. Arbetstagaren menade att skifttillägget var en del av anställningsavtalet, medan arbetsgivaren å sin sida hävdade att skifttillägget var kopplat till att arbetstagaren faktiskt arbetade skift och att inget skifttillägg skulle utgå för det fall arbetstagaren inte skulle arbeta alls. Skiftersättningen skulle därför inte ses som en del av månadslönen vid beräkning av skadestånd.

AD:s bedömning:

Av 39 § anställningsskyddslagen framgår att ett anställningsförhållande ska anses upplöst, om en arbetsgivare vägrar rätta sig efter en dom varigenom en domstol ogiltigförklarat en uppsägning. För sin vägran ska arbetsgivaren, enligt bestämmelsen, betala skadestånd till arbetstagaren med ett belopp som motsvarar ett visst antal månadslöner beroende på arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren, dock lägst sex månader.
Av förarbetena till anställningsskyddslagen framgår bl.a. följande. Syftet med reglerna om månadslöner är att få en schablon för skadeståndsberäkningen. Det är inte meningen att domstolen ska göra några antaganden om vilken lön som arbetstagaren kunde tänkas ha fått ett visst antal månader framöver om anställningen hade fortsatt. Skadeståndet ska beräknas på den lön som arbetstagaren hade när anställningen upphörde.

I aktuellt fall fick arbetstagaren skiftersättning med samma belopp månadsvis och inga ytterligare ersättningar för utfört arbete, oberoende av när arbetet utfördes. Detta talade för att skiftersättningen ingick i årslönen som utbetaldes månadsvis och den månatliga skiftersättningen var en del av månadslönen.

Andra omständigheter talade dock för att skiftersättningen inte skulle anse ingå i månadslönen. Av anställningsavtalet och lönespecifikationerna framgick att det gjordes skillnad på den avtalade årslönen, som var oberoende av när arbetet utfördes, och den månatliga skiftersättningen, som var beroende av att arbetstagaren arbetade enligt ett skiftschema. Av hans anställningsavtal framgick dessutom uttryckligen att skyldigheten att arbeta skift kunde ändras av bolaget och att hen i så fall inte längre skulle få skiftersättning.

Arbetsdomstolen gjorde bedömningen att omständigheten att arbetsgivaren valt att schablonisera skiftersättningen genom att bestämma den till ett fast månatligt belopp inte skulle leda till slutsatsen att skiftersättningen utgjort ett ytterligare månadslönebelopp, utan ersättningen fick anses vara ett tillägg till grundlönen, dvs. årslönen som utbetalades månadsvis.

Sammanfattningsvis bedömde AD att skiftersättningen inte skulle ingå beräkningen av arbetstagarens månadslön enligt 39 § anställningsskyddslagen.

TMF:s kommentar:

AD har i tidigare rättsfall bedömt vad som ska anses ingå i månadslön enligt 39 § LAS.
I rättsfallet AD 1996 nr 35 fann domstolen att värdet av tjänstebilsförmånen inte skulle räknas med i månadslönen.
I AD 2003 nr 104 fann domstolen att "bonuslön" inte skulle ingå vid beräkningen av en börsmäklares månadslön.
I AD 2013 nr 57 och AD 1997 nr 84 uttalade domstolen att med månadslön i 39 § anställningsskyddslagen avses "ordinarie" månadslön som arbetstagaren uppburit och att något påslag för semesterersättning inte skulle göras vid tillämpningen av denna paragraf.