EU-domstolen 2021

- diskriminering Braathens

Bakgrund
En passagerare på ett flyg från Bromma flygplats avvisades från flygplanet av kapten i dennes egenskap av befälhavare. Passageraren stämde Braathens för diskriminering på grund av etnicitet och begärde 10 000 kr i diskrimineringsersättning. Braathens medgav att utge diskrimineringsersättningen (yrkat belopp) men medgav inte att diskriminering förekommit.
Frågan som varit uppe i tingsrätt, hovrätt och nu i Högsta domstolen har varit huruvida det är i strid med EU-rätten att inte få frågan om diskriminering skett prövad i sak. Högsta domstolen begärde förhandsavgörande i frågan från EU-domstolen.
EU-domstolen dömde i stor sammansättning och kom till slutsatsen att rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna kräver att frågan om diskriminering på grund av ras eller etnicitet prövas. Den svenska processrättens hantering av "orena medgivanden" är därför inte tillåtna i sådana diskrimineringsmål. EU-domstolen motiverade sin slutsats med att det måste vara möjligt att få frågan om diskriminering rättsligt prövad om svaranden medgivit ersättningsanspråket, men vägrat att medge själva diskrimineringen. Enligt EU-domstolen gäller det "särskilt när personens primära intresse inte är ekonomiskt utan personen i stället strävar efter att det ska fastställas att diskriminering verkligen har ägt rum".

Kommentar: Frågan är intressant även för diskrimineringstvister inom arbetsrätten. Hittills har en arbetsgivare för att bli av med tvisten kunnat medge att betala diskrimineringsersättning utan att medge att diskriminering faktiskt ägt rum.