AD-dom 2021 nr 67 - Avsked pga våld, trakasserier?

Bakgrund:
Enligt arbetsgivarparterna medverkade lagerarbetaren vid fyra tillfällen 2020 när en kollega på arbetsplatsen tog strypgrepp på en annan kvinnlig kollega och höll fast och tryckte ned henne. Arbetsgivarparterna gjorde även gällande att lagerarbetaren försvårade bolagets utredning av den senaste händelsen, som inträffade den 1 oktober 2020, genom att fara med osanning när bolaget frågade honom om händelsen fyra dagar senare, den 5 oktober 2020.

Enligt förbundet medverkade inte lagerarbetaren på något sätt till våld eller trakasserier mot den kvinnliga kollegan och han försvårade inte heller avsiktligt utredningen av händelsen den 1 oktober 2020.

Tvist uppkom om det funnits laga skäl för avskedandet eller i vart fall saklig grund för uppsägning.

AD:s bedömning:
AD inledde med att gå igenom de påstådda trakasserierna som skulle ha skett före händelsen den 1 oktober 2020. Lagerarbetaren uppgav att han ofta sett kollegan och den kvinnliga kollegan, med samtycke, skojbråka med varandra. Ord stod mot ord och ingen stödbevisning fanns. Det var därmed inte bevisat enligt AD att lagerarbetaren före den 1 oktober 2020 medverkat till att trakassera den kvinnliga lagerarbetaren.

Avseende den påstådda händelsen den 1 oktober 2020 fanns bevisning i form av dels vittnesmål, dels en inspelning av händelsen från en övervakningskamera. Det var utrett att kollegan tagit strypgrepp på den kvinnliga kollegan. Arbetsgivaren menade att lagerarbetaren inte ingripit när han bevittnat detta utan tvärtom uppmuntrat kollegans agerande.

AD gjorde en genomgång av rättsläget: Att en arbetstagare på arbetsplatsen, utan samtycke, utövar våld mot en kollega är normalt ett allvarligt åsidosättande av arbetstagarens skyldigheter i anställningen och dessutom ett brott. Detsamma gäller normalt den som med råd eller dåd främjar gärningen. Arbetsgivaren har bevisbördan för det som läggs arbets-tagaren till last.

I svensk rätt finns det, utom i fråga om vissa särskilt allvarliga brott, ingen allmän skyldighet att försöka avvärja pågående misstänkta brottsliga handlingar genom att t.ex. ingripa fysiskt eller slå larm. En arbetstagare kan dock på grund av sina arbetsuppgifter ha en skyldighet gentemot arbetsgivaren att försöka avvärja olika förhållanden, t ex om det ingår i arbetsuppgifterna att skydda någon, hålla ordning eller ta hand om tillgångar. Det gäller normalt även den som har en arbetsledande ställning, eller ett övergripande ansvar, avseende saker som sker inom dennes ansvarsområde.

Enligt 3 kap. 4 § Arbetsmiljölagen är en arbetstagare vidare skyldig att medverka i arbetsmiljöarbetet. Om arbetstagaren finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa, är han eller hon enligt den paragrafen skyldig att snarast underrätta arbetsgivaren eller skyddsombud.

Redan av den allmänna lojalitetsplikten i ett anställningsförhållande kan dock inte anses följa en skyldighet att försöka avvärja sådana pågående handgripligheter mellan arbetskamrater som inte uppenbart kan leda till allvarlig skada på person eller egendom. Inte heller kan något sådant anses följa av arbetstagarens allmänna skyldigheter enligt arbetsmiljölagen.

Av utredningen framgick att lagerarbetaren vid den aktuella händelsen den 1 oktober 2020 stod en bit ifrån och stundtals var upptagen med att kommunicera med andra kollegor kring arbetet samt utföra andra arbetsuppgifter. Det gick enligt AD inte att se ansiktsuttryck från övervakningsfilmen. Den kvinnliga kollegan vittnade om att hon inte uppfattat att lagerarbetaren främjade kollegans gärning mot henne. Inte heller kollegan, som utförde gärningen, uppfattade att lagerarbetaren uppmuntrade honom.

AD fann det därmed inte bevisat att lagerarbetaren, mot sitt nekande, hade främjat gärningen. Han hade inte heller som anställd lagerarbetare något särskilt ansvar för ordningen mellan arbetskollegorna enligt AD. Inte heller fann AD det bevisat att lagerarbetaren hade farit med osanning under bolagets utredning av händelsen och därmed försvårat utredningen. Det gick inte att motbevisa lagerarbetarens uppgifter om att han inte hade fäst så stor vikt vid händelsen och därmed inte mindes så mycket av den vid utredningen.

Domslut:
AD ogiltigförklarade avskedet och bolaget förpliktigades betala ett allmänt skadestånd om 125 000 kr samt ekonomiskt skadestånd.

TMF:s kommentar:
Eftersom det inte var bevisat att lagerarbetaren hade medverkat till händelserna fanns ingen anledning för AD att gå över till att pröva frågan om saklig grund för uppsägning förelegat. Rättsfallet visar på vikten av att värdera den bevisning som finns innan arbetsrättsliga åtgärder vidtas.