AD-dom 2020 nr 53 - överenskommelser som innebär en förlängning av prövotiden

Bakgrund
En provanställd handläggare vid Försäkringskassan var föräldraledig under huvuddelen av prövotiden. Skälet till föräldraledigheten var främst att hans hustru drabbats av en förlossningsdepression. Mot bakgrund av handläggarens omfattande föräldraledighet ansåg sig Försäkringskassan inte kunna bedöma hans prestationer och beslutade därför att provanställningen inte skulle övergå i en tillsvidareanställning.
En frågeställning i målet var om arbetsgivaren kunnat träffat en överenskommelse om en förlängning av provanställningen och om arbetstagaren blev missgynnad enligt regler i föräldraledighetslagen genom att provanställningen avbröts. Den förhärskande uppfattningen om rättsläget har hittills varit att det inte utan stöd i kollektivavtal, är möjligt att förlänga en provanställning.

En överenskommelse mellan en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare om en ny provanställning eller om att prövotiden förlängs, strider som huvudregel anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen ansåg emellertid att ett annat synsätt kan vara befogat om det finns starka sakliga skäl att tillåta en förlängning av prövotiden. Arbetsdomstolens kom till slutsatsen att en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare, i en situation där frågan om att avbryta en provanställning har aktualiserats på grund av att arbetstagaren varit frånvarande från arbetet under stora delar av prövotiden, utan hinder av anställningsskyddslagen kan träffa en överenskommelse som innebär att prövotiden förlängs med en period som motsvarar frånvaron.

TMF:s kommentar: Enligt Arbetsdomstolens dom finns möjlighet för arbetsgivare och anställd att, utan en kollektivavtalsregel, i vissa situationer träffa överenskommelse om att förlänga en provanställning. Det ska i sammanhanget framhållas att den anställde i det aktuella avgörandet varit frånvarande under huvuddelen av prövotiden. Möjligheten till förlängning måste således användas med försiktighet.