AD-dom nr 4 2022 - Påtaglig störning enligt föräldraledighetslagen

- fråga om det förelegat påtaglig störning vid förläggning av partiell föräldraledighet?

Kort om händelseförloppet:
Tre kriminalvårdare som arbetade med transporter inom Kriminalvården (NTE) ansökte om föräldraledighet på deltid med fast start- och sluttid av arbetsdagen. Kriminalvården meddelade att sådan ledighet kunde beviljas endast om arbetstagarna godkände att omplaceras till arbete vid häkte eller anstalt. Två av arbetstagarna godtog omplacering och arbetade under ledigheten vid häkte. Den tredje motsatte sig dock omplacering och någon föräldraledighet kom inte till stånd.

Frågan gäller bl.a. om den begärda förläggningen av föräldraledigheten innebar en påtaglig störning, om Kriminalvården missgynnat två av arbetstagarna genom att omplacera dem och om Kriminalvården nekat den tredje föräldraledighet.

Av utredningen framgick att NTE:s uppgift är att transportera intagna vid Kriminalvården, främst häktade personer. Transporterna går till och från t.ex. domstolsförhandlingar, häktningsförhandlingar, läkarundersökningar samt mellan olika häkten eller anstalter. NTE utför transporter åt Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse, Migrationsverket samt åt regioner och kommuner.

Många av beställningarna av transporter läggs eller ändras med kort varsel. Schemat och arbetsuppgifterna ändras ofta så sent som dagen innan och ibland t o m samma dag. Med anledning av arbetsgivarens behov av flexibilitet har ett lokalt arbetstidsavtal tecknats mellan arbetsgivaren och berört fackförbund.

AD:s bedömning:
AD kom fram till att det hade inneburit en påtaglig störning hos NTE att förlägga föräldraledigheten enligt arbetstagarnas önskemål. Mot bakgrund av verksamhetens natur skulle fasta tider ha inneburit att arbetstagarna inte hade kunnat utföra transporter i någon större omfattning de dagar de var partiellt föräldralediga, vilket skulle inneburit en stor tidspillan.

Därmed hade arbetsgivaren inte missgynnat de två arbetstagare som fick acceptera en omplacering till häkte eller anstalt för att den partiella föräldraledigheten skulle kunna beviljas. Omplaceringen ansågs vara en normal följd av ledigheten.

Avseende den arbetstagare som motsatt sig omplacering och inte tagit någon föräldraledighet resonerade AD enligt följande. Eftersom domstolen konstaterat att det inte var möjligt att bevilja ledigheten hos NTE (påtaglig störning) och arbetstagaren tackat nej till omplacering fick det anses som att hen därigenom hade dragit tillbaka sin ansökan om delledighet.

TMF:s kommentar:
Det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att förläggningen av en partiell föräldraledighet skulle innebära en påtaglig störning. I detta fall lyckats arbetsgivaren bevisa detta genom relativt omfattande bevisning över den tidsspillan som den partiella föräldraledigheten skulle ha inneburit för verksamheten hos NTE.