AD-dom nr 50 2022 - Är vägran att bära munskydd grund för avsked?

Kort om händelseförloppet:

Ett bolag som verkar inom lagerhållning och distribution av läkemedel hade under en period infört ett obligatoriskt krav på att bära munskydd eller visir i arbetet på lagret för att motverka smittspridning av covid-19. Kravet gällde på de platser och i de situationer där det inte var möjligt att hålla tillräckligt avstånd till andra. Det innebar att kravet inte gällde på alla platser på lagret. Den aktuella lagerarbetaren ifrågasatte kravet och menade att han skulle drabbas av hälsoproblem om han tvingades bära ansiktsskydd. Bolaget och medarbetare kom därför överens om vissa anpassningar av hans arbete till platser som innebar att han inte behövde bära munskydd särskilt mycket. Trots detta bar han inte munskydd eller visir där han var tvungen. För detta fick han en tillsägelse av sin närmaste chef. Lagerarbetaren sjukskrev sig och när han återkom en dryg månad senare vägrade han återigen att bära ansiktsskydd, varför en ny diskussion uppstod mellan honom och hans närmaste chef. Arbetstagaren gick sen hem före arbetsdagens slut och återkom inte till arbetet förrän någon vecka senare utan att sjukanmäla sig. Då han återkom gav bolaget honom en skriftlig erinran för olovlig frånvaro och vägran att bära ansiktsskydd. Lagerarbetaren sjukanmälde sig samma dag och när han åter kom tillbaka till arbetet vägrade han fortfarande att bära ansiktsskydd, varpå han avskedades.

AD:s bedömning:

AD konstaterar att en arbetsgivare med stöd av arbetsledningsrätten i princip är fri att bestämma vilka kläder och utrustning som arbetstagaren ska ha under arbetet. Därefter redogör AD för arbetsledningsrätten och de undantag som finns där arbetstagare inte är skyldig att efterkomma en arbetsgivares beslut. Av dessa undantag var det två som fackförbundet hade framfört som var relevanta att pröva, dels undantag vid avtalsstridig order, dels undantag med hänsyn till arbetstagarens hälsa.

Förbundet hade gjort gällande att lagerarbetaren och hans chef kommit överens om att han inte skulle behöva bära ansiktsskydd på arbetsplatsen. Som stöd för detta åberopades en inspelning av mötet, av vilken det framgick att han endast delvis, på vissa områden hade befriats från kravet om ansiktsskydd. Någon överenskommelse om att lagerarbetaren var helt befriad fanns således inte. Förbundet hade även gjort gällande att kravet om ansiktsskydd var förenat med hälsofara för lagerarbetaren, ett påstående som AD avfärdade.

Lagerarbetaren hade således varit skyldig att efterkomma arbetsgivarens order. I målet var det ostridigt att lagerarbetaren upprepade gånger vägrat följa arbetsgivarens order. För detta hade han fått tillsägelse och skriftlig erinran. Bolagets beslut fattades under en pandemi för att minska smittspridning av en allmänfarlig sjukdom. Att i det läget upprepade gånger trotsa arbetsgivarens beslut och vistas i lokalerna utan ansiktsskydd framstår enligt AD som ett mycket allvarligt brott mot anställningsavtalet. Därtill hade lagerarbetaren olovlig frånvaro.

Sammantaget anser AD att grund för avsked förelegat.