AD-dom nr 53 2022 - Föräldraledighet – missgynnande?

Kort om händelseförloppet:

Sjuksköterskan hade arbetat hos regionen sedan september 2008. År 2011 blev hon tillsvidareanställd på heltid. Sjuksköterskan var föräldraledig på heltid från oktober 2019 – februari 2021.

Våren 2021 genomförde regionen en lönerevision varvid sjuksköterskan fick en löneökning med 2,8 procent, vilket var något sämre än genomsnittet. Sjuksköterskan menade att hon missgynnats av skäl som hade samband med hennes föräldraledighet vid lönerevisionen genom att hon fått en sämre löneutveckling och lägre lön än hon skulle ha haft om hon inte varit föräldraledig.

Regionen gjorde gällande att det inte förelåg något samband mellan sjuksköterskans löneutfall och hennes föräldraledighet. Sjuksköterskan hade blivit korrekt bedömd utifrån gällande lönekriterier och kompetensmodell.

AD:s bedömning:

Enligt 16 § föräldraledighetslagen får en arbetsgivare inte missgynna en arbetstagare av skäl som har samband med föräldraledighet när arbetsgivaren tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor. Av förarbetena till föräldraledighetslagen (prop. 2005/2006:185) framgår att en behandling är missgynnande om den kan sägas medföra en skada eller nackdel för en enskild arbetstagare. Som exempel anges att en arbetstagare kommer efter andra arbetstagare i fråga om lönevillkor. För att avgöra om missgynnande förekommit i fall där en föräldraledig arbetstagare inte fått den löneutveckling som hen hoppats på, måste arbetsgivarens handlande sättas i relation till en tänkt ”normalstandard”. Arbetstagaren har dock ingen ”rätt” till en viss löneutveckling, men lönesättningen får inte missgynna arbetstagaren av skäl som har samband med föräldraledighet. Förbudet mot missgynnande tar generellt sikte på mer än bagatellartade skillnader i behandling. I AD 2009 nr 56 ansågs det utgöra ett missgynnande att en föräldraledig arbetstagare inte fått något lönepåslag alls vid lönerevisionen.

AD gör en genomgång av regionens lönemodell och kriterier samt sjuksköterskans lönepåslag och bedömningar tidigare år och konstaterar att hon låg över snittet vid lönerevisionen år 2020, före föräldraledigheten. Lönesättningen hos regionen är individuell och differentierad. Det genomsnittliga påslaget för den i målet aktuella lönerevisionen 2021 var 2,95 procent och sjuksköterskan erhöll 2,8 procent. Skälen till detta var enligt regionen kortfattat att lönemodellen ändrades inför revisionen år 2020 och att det då rådde osäkerhet beträffande de nya lönekriterierna vilket innebar att flera erfarna sjuksköterskor fick för höga bedömningar enligt de lönesättande cheferna. Av den anledningen reviderades flera sjuksköterskors prestationer ner vid lönerevisionen 2021 jämfört med 2020.

Regionen kunde visa att år 2020 fick endast fem sjuksköterskor, inklusive den i målet aktuella sjuksköterskan, ett lönepåslag utöver snittet. I lönerevisionen 2021 fick fyra av dem ett påslag

under genomsnittet. Därmed menar AD att sjuksköterskan behandlats på ett likartat sätt som flera av de andra sjuksköterskorna. Utfallet i 2021 års revision hade sin orsak i att lönekriterierna hade tillämpats på ett sätt 2020 som regionen 2021 ansåg vara felaktigt. Lönepåslaget om 2,8 procent för sjuksköterskan hade därmed inget samband med hennes föräldraledighet.

Mot denna bakgrund kommer AD fram till att sjuksköterskan inte blivit missgynnad.

TMF:s kommentar:

Det kan konstateras att för det fall en arbetstagare som varit föräldraledig erhåller lägre lönepåslag än genomsnittet är det viktigt att företaget har tydliga lönesättningskriterier och på ett tydligt sätt kan redogöra för hur dessa har tillämpats i det aktuella fallet. Missgynnandet får inte bero på att arbetsgivaren menar att någon bedömning inte har kunnat göras på grund av att arbetstagaren varit föräldraledig eller att arbetstagaren presterat sämre på grund av föräldraledigheten.