Så säkrar Tarkett och Lindbäcks sin kompetensförsörjning i tuffa tider
Tuffa tider har tvingat trä- och möbelindustrin att effektivisera. Golvkoncernen Tarkett i Hanaskog har hittills klarat sig utan att varsla. I stället jobbar de nu för att säkra kompetensförsörjningen framåt genom att starta ny utbildning. "Vi har sedan flera år slimmat vår organisation. Nu kan vi inte bli färre utan behöver rusta oss inför framtiden", säger HR-chef Lotta Engvall. Även Lindbäcks har fått anpassa och effektivisera sin verksamhet, men går samtidigt mot strömmen.
I tuffa tider är det extra viktigt att ha en dialog med alla på företaget. Att vara ett team där det inte bara är vi i ledningsgruppen som ska tycka och tänka, utan att lyssna in och kommunicera.
Förutom att minska produktionen har de effektiviserat. Eftersom medelåldern är så hög har de haft stora pensionsavgångar de senaste åren som de har hanterat utan att återanställa.
– Men nu har vi slimmat organisationen så långt det går. Dessutom kommer ytterligare runt sextio procent av våra anställda gå i pension inom tio år. Men det gör också att vi måste blicka framåt, säger Lotta Engvall.
Om ett par år hoppas hon kunna nyrekrytera runt 20 personer. Men att hitta rätt kompetens är nästan omöjligt i regionen. Därför kommer Tarkett, i ett samarbete med arbetsförmedlingen, Göinge kommun och Träteknisk arbetsmarknadsutbildning i Osby, starta en yrkesutbildning knuten till fabriken i Hanaskog.
– Vår tillverkning är ganska unik, därför vill vi lära upp personer till parkettarbetare på plats, säger Lotta Engvall, som också har ett samarbete med kommunen om att kunna erbjuda eleverna bostad under utbildningen.
– För att klara av att jobba treskift, som vi hoppa att snart kunna återinföra, måste man nästan bo på orten, konstaterar hon.
Utbildningen kommer att starta redan våren 2024 och Lotta vill gärna inspirera andra företag till att tänka brett när det gäller kompetensbehovet.
– Förra året planterade vi 300 ekar tillsammans med Annebergsförskolan, vi planerar ett Tarkettlopp, studiebesök och Luciafirande med Snapphaneskolan och samverkar med Teknikcollege för att nå ingenjörer, elektriker och underhållsmekaniker. På så sätt jobbar vi långsiktigt för att knyta till oss arbetskraft.
Ambjörn Wahlberg är regionansvarig för Halland och Skåne för Trä- och Möbelföretagen när det gäller arbetsgivarstöd och han bekräftar att efterfrågan av utbildad arbetskraft i regionen i normalfallet är långt större än utbudet.
– Därför hamstrar företagen arbetskraft i kristider och försöker att övervintra med fler anställda än vad de egentligen behöver. Alla vet att det svänger fort i den här branschen och att stå utan utbildad arbetskraft när det vänder kan bli ännu mer kännbart än att under en period ha överkapacitet, säger han.
Det senaste året har Ambjörn Wahlberg fått vara stöd i många ärenden som rör uppsägningar och hans erfarenhet är att de flesta av de 100 medlemsföretagen i regionen – som i huvudsak tillverkar fönster, dörrar och inredning – har tvingats dra ned på arbetskraft.
Fastighetsföretaget Lindbäcks, med verksamhet i Piteå och Mälardalen, är en av dem som känt av de starka svängningarna på byggmarknaden. Sedan förra året har de minskat personalstyrkan från 550 till 330 personer där de flesta har tvingats sluta på grund av arbetsbrist.
– När krisen kom i byggbranschen blev det tvärstopp och vi var tvungna att snabbt ställa om, berättar HR-chef Eva Wikman.
Vändningen kom när de fick flera uppdrag i Norr- och Västerbotten, kopplade till gruv- och stålindustrin, som har ett stort behov av fastigheter i bland annat Kiruna och Skellefteå.
– De satsar grönt och vill bygga hållbart, och vi är en av få entreprenörer som producerar flerbostadshus i trä, förklarar Eva Wikman.
Nu går Lindbäcks kraftigt mot strömmen. De har ökat sin försäljning med 300 procent jämfört med förra året och har även kunnat återanställa och nyrekrytera ett antal medarbetare. Men nedskärningarna har också lett till effektiviseringar som gör att de numera klarar sig utan vissa funktioner.
– Vi har vänt på varenda skruv, säger Eva Wikman men konstaterar också att de i likhet med många andra har försökt att behålla fler personer än vad de egentligen haft råd med.
– Vissa nyckelkompetenser går inte att ersätta. Det var nödvändigt att behålla dem för att snabbt komma i gång igen.
