”Rapporten lyfter flera områden där SME-företag kan behöva stöd - spårbarhet, redovisning av klimatavtryck och hantering av kemiska ämnen”

Egentligen tycker vi som representerar näringslivet över lag att en reglering som införs ska vara så tydlig, precis och proportionerlig att det inte ska behövas särskilt stöd för små- och medelstora företag. Verkligheten är dock en helt annan vilket vi vet av erfarenhet från den stora mängd lagstiftning som har tagits fram de senaste åren. Det verkar som att lagstiftaren inte vill ha olika krav beroende på företags storlek - alla ska falla in under lagstiftningen, oaktat storlek eller produktionsvolym.  Det betyder i så fall att den övergripande förordningen - och i synnerhet de produktspecifika kraven - måste utformas så att SME, små- och medelstora företag, verkligen kan uppfylla alla krav. Just därför är rapporten Spårbarhet och digitala produktpass - hur påverkas små och medelstora företag av ekodesignförordningen?  från Tillväxtverket extra viktig – här lyfter man flera områden där SME riskerar att just påverkas extra mycket.

TMF välkomnar rapporten från Tillväxtverket.  Den är välskriven och ger en bra sammanfattande bild av läget kring själva lagstiftningen samt sätter ett särskilt fokus på SME-företagens villkor. Många av TMF:s medlemmar är ju just småföretag. Men rapporten är också extra intressant för TMF:s räkning eftersom möbler är en av de produktgrupper som sannolikt kommer att ingå i en första omgång av ESPR-lagstiftningen.

Produktpassen innebär ju omfattande informationskrav vilket kommer att kräva investeringar i kunskap, kompetens och digitala verktyg för att hantera stora mängder data. Det här är extra utmanande för de mindre företagen. Här är det angeläget att verkligen understryka att den data som ska redovisas måste vara av karaktären ”need to know” och inte ”good to know”. All data som ska redovisas måste vara väl avvägd och motiverad utifrån tydliga syften kring vad man faktiskt vill åstadkomma.

Vidare lyfter rapporten hur man ska hantera enstaka specialprodukter och mindre serier av produkter. Detta är särskilt viktigt för små företag som många gånger har just specialtillverkning som unika nisch.

Lagstiftaren fokuserar mycket på den som först sätter en produkt på marknaden och vilka krav denne ska uppfylla, men det är mer oklart hur, och av vem, produktpasset ska administreras under produktens påföljande liv då den tex ska repareras eller uppgraderas. Även detta är en central fråga för mindre företag. Och såsom föreslås i rapporten kan en vägledning vara välkommen här.

På tal om vägledning så lyfter rapporten flera områden där SME kan behöva stöd. Kunskap och kompetensutveckling rörande digitalisering kommer att bli centralt i omställningen. Här ser vi en potential i att det offentliga skulle kunna bistå företag i allmänhet, men i synnerhet de mindre företagen. Inte minst kan detta till exempel gälla spårbarhet, redovisning av klimatavtryck och hantering av kemiska ämnen. Det kan handla om digitala verktyg och att databaser görs tillgängliga.

Information kring kommande krav är viktigt - särskilt nu i ett initialt skede. Idag tas detta ansvar i stort av oss branschorganisationer men här kvävs också ytterligare insatser - särskilt från reglerande myndigheter.

Man nämner en nationell samordning mellan olika myndigheter vilket jag nog tycker behövs. Här tror jag man med fördel skulle kunna inkludera näringslivet som arbetar proaktivt med att finna konstruktiva lösningar – inte minst inom ramen för Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisationer. Här står dörren alltid öppen för samverkan.

Generellt är det dock lite tveksamt på vilket sätt det offentliga kan, eller bör bistå, med affärsutveckling – affärsutveckling görs alltid bäst ute hos företagen och bland entreprenörer. Däremot är rapportens avslutning mycket relevant - här lyfter Tillväxtverket att företagen behöver incitament för att vilja investera i sina verksamheter. Det här är en fråga jag brukar lyfta återkommande.

Att ställa om kräver just investeringar, vilket innebär en risk. Här kan till exempel den offentliga upphandlaren vara med och betala den riskpremie som det innebär att våga investera i de nya lösningarna. Och därmed skapa efterfrågan på det hållbara. En ekvation som skulle bidra till en snabbare omställning helt enkelt

Fotnot.  Följande personer ingick i panelen:

• Robin Ljungar, hållbarhetschef, Trä- och Möbelföretagen (TMF)
• Uwe Fortkamp, enhetschef, resurseffektivitets- och styrmedelsenheten, Naturvårdsverket​
• Leobert Buis, Smithereens AB​
• Erik Borälv, Vinnova

Här kan du ladda ner och läsa rapporten Spårbarhet och digitala produktpass - hur påverkas små och medelstora företag av ekodesignförordningen?