Normada gör möbler att älska – men inte för alltid

Materialet som Normadas möbler tillverkas i kan återanvändas upp till tio gånger. Konceptet bygger på att kunden lämnar tillbaka möbeln när hen vill ha något nytt.

– Vi kommer ha en QR-kod som gör det enkelt för kunden att veta vad de ska göra med den. De får pengar för vad materialet är värt eller så kan de välja en ny produkt till ett rabatterat pris. I den bästa av världar restaurerar vi möbeln och säljer den på nytt, när den är obsolet eller trasig mal vi ner den och gör något nytt, säger hon.

3D-printningsstudio på gång

Själv har Johanna Vesterberg en möbel- och textilutbildning från Capellagården på Gotland i ryggsäcken med en tidig längtan efter att starta eget företag. 2021 blev drömmen verklighet. Tillsammans med Johanna består Normada av en handfull specialister i allt från marknadsföring till arkitektur. Och nu börjar det så smått att ta fart. Snart finns en egen 3D-printningstudio i Göteborg.

– Då kommer jag anställa fler. Tanken är att printa möblerna där kunderna finns och ha ett bra innovatörsnätverk. Men i nuläget behöver vi ha en högre innovationsgrad och möjligheten att lära upp våra leverantörer för att driva på utvecklingen snabbare.

Då kommer jag anställa fler. Tanken är att printa möblerna där kunderna finns och ha ett bra innovatörsnätverk. Men i nuläget behöver vi ha en högre innovationsgrad och möjligheten att lära upp våra leverantörer för att driva på utvecklingen snabbare.

 
Johanna Vesterberg säger att storskalig 3D-printning just nu är en av de få metoder som kan göra möbelbranschen verkligt cirkulär. Anledningarna hon räknar upp är flera; nästan vilket material som helst kan användas, det blir nästan inget spill – det som blir kan man slänga in igen och skriva ut på nytt – och med ”print on demand” behövs inga lager och det blir inga överskott av möbler som behöver reas ut i slutet av året. Dessutom kan materialet gå i arv, med eget formspråk.

– Man kan använda materialet från sin farmors gamla möbler. Jag önskar att branschen och människor ska se materialet som investeringen inte själva produkten. Vi behöver producera produkter som går att ta isär reparera och skapa något nytt av.

Man kan använda materialet från sin farmors gamla möbler. Jag önskar att branschen och människor ska se materialet som investeringen inte själva produkten. Vi behöver producera produkter som går att ta isär reparera och skapa något nytt av. Men även 3D-printning har såklart sina svagheter.

Men även 3D-printning har såklart sina svagheter.

– Det är inte optimalt för att göra exempelvis bordsskivor. De kommer vi i stället formgjuta eller formpressa. Jag tror man måste hitta olika cirkulära metoder för olika typer av möbler, säger hon.

Tufft att ha gått i bräschen

Att gå i bräschen med en startup för en så pass obeprövad metod har dock varit tufft. Johanna Vesterberg beskriver det som en berg-och-dalbaneresa som kräver uthållighet och ett stort supportsystem. Och trots innovationsbidrag från regionen och stöttning från nyföretagarcentrum och Almi har det framför allt varit utmanande med finansieringen.

– Hade jag vetat allt jag vet i dag hade jag eventuellt inte gjort det. Men det har varit en spännande resa och i och med studion ser det nu ut som att det släpper. Att det kommer betala sig.

Hennes råd till de som vill våga sig ut och pröva ny mark är att ställa många frågor. Enligt hennes erfarenhet älskar folk att prata och dela med sig av det de kan. Ett annat råd är att vända sig till RISE eller till henne själv för hur man ska komma i gång och printa och tänka på bästa sätt. Öppenheten och samarbetsvilligheten genomsyrar hela Normadas verksamhet. Allt för att snabba på den cirkulära övergången. 

– I nuläget köper vi in färdigt material från en leverantör och därför har vi inte en ”open source”. Men i framtiden kommer vi dela med oss av både recepten och filerna så att man kan skriva ut det lokalt.

Inom en inte alltför fjärran framtid hoppas Johanna Vesterberg att alla kommer ha ett pantsystem för sina produkter och att allt är cirkulärt. Och hennes önskan är att snabba på den utvecklingen just genom ett ökat samarbete – här och nu.

– Varför kan vi inte tillsammans ta fram cirkulära material som är mer biobaserade? I stället för att alla ska försöka vara unika borde branschen kunna gå ihop och ta fram två eller tre olika material. Vi forskar fram det tillsammans och delar på kostnaderna för framtagningen. På så sätt kan vi få upp volymerna och därmed ekonomin i det. Kunderna vill ju inte betala när det är för dyrt och då får vi inte heller till någon förändring.

Och målet?
– Att även kommande generationer ska få njuta av vår underbara natur.