”Att hitta rätt kompetens är vårt enskilt största problem”
Allt färre vill jobba med kroppen och hantverksutbildningar läggs ner. Att hitta rätt kompetens har blivit den enskilt största utmaningen för Säters snickerifabrik. Nu vill vd Malin Hedlund att politiken ändrar riktning och förändrar de rådande samhällsattityderna.
Text: Frida Henke
Trots att namnet indikerar något annat är det i Hedemora, ett stenkast från väg 70, som man hittar Säters snickerifabrik. Flytten hit skedde 2016 efter att ha vuxit ur de egna lokalerna i just Säter där företaget grundades 1944. Produktionen har under de dryga 80 åren däremot alltid varit densamma – vilket för ett specialsnickeri betyder att inget är det andra likt. Allt har alltid tillverkats på måttbeställning. Kök, trappor, dörrar och fönster. De senaste 20 åren har produktionen huvudsakligen bestått av träfönster och -dörrar med förhöjd säkerhet till skalskyddade hus och så kallade safety rooms.
– Efterfrågan på personsäkerhet är mycket högre än man tror. De första förfrågningarna kom från näringslivstoppar, nu är det även influensers, säger Malin Hedlund, vd på företaget sedan 20 år.
De senaste årens lågkonjunktur har inte påverkat kundsegmentet de rör sig i nämnvärt. Snarare har Säters snickeri växt. I dag är de 26 anställda och behöver bli fler.
– Vi har inte sagt upp och anställer fortfarande. Svårigheten är att hitta rätt kompetens, det är vårt enskilt största problem. Vi skulle ledigt kunna vara fyra snickare till i dag, i stället får vi tacka nej till jobb, säger hon.
I förlängningen blir konsekvensen att de tappar marknadsandelar.
– Vi har lett branschen med specialanpassade säkerhetsprodukter, men när vi inte hinner med kommer andra att ta efter och kopiera det vi gör, säger Malin Hedlund.
För Säters snickerifabrik är det mest förödande i nuläget bristen på träutbildningar.
– På ett företag med mer standardiserad tillverkning har de inte alltid samma behov av att personalen har en träutbildning. Det kan räcka med bygg- eller industrierfarenhet, men för oss på specialsidan måste de anställda ha med sig materialkunskaper, säger Malin Hedlund.
Grunden måste finnas där även om Säters snickeri också jobbar mycket med att utbilda på plats.
– Vi är så specialiserade att det inte går att kräva en utbildning som täcker vårt behov, men med en gedigen grundutbildning kommer man långt.
Någon sådan går det dock snart inte att få. Under de två senaste åren har 16 lärosäten blivit 10, nästan hälften har försvunnit i Sverige och flera är nedläggningshotade. Läsåret 2008–2009 var lärosätena 45 till antalet.
– När jag började fanns en jättefin hantverksutbildning här i Hedemora. Det fanns också i Falun, Fagersta och Sala och som alla matade södra Dalarna med arbetskraft.
Malin Hedlund tror att de i framtiden själva kommer att få utbilda sina medarbetare.
– Skolorna räcker inte till. Tyvärr tror jag att vi kommer hamna i att vi behöver anställa outbildad personal och ha ett lärlingssystem. Men det kommer slå ut de mindre företagen som inte har ork eller ekonomi att göra detsamma. På det högre planet är jag mycket oroad över hur svensk träindustri kommer att klara det.
Skolorna räcker inte till. Tyvärr tror jag att vi kommer hamna i att vi behöver anställa outbildad personal och ha ett lärlingssystem. Men det kommer slå ut de mindre företagen som inte har ork eller ekonomi att göra detsamma. På det högre planet är jag mycket oroad över hur svensk träindustri kommer att klara det.
Malin Hedlund, vd Säters snickerifabrik
Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv är bristen på yrkesutbildad arbetskraft i dag 150 000 personer sett till hela näringslivet. En brist som ökar med uppemot 15 000 personer per år. Industrin är särskilt drabbad och tydligast syns detta inom branscher som den förädlande träindustrin.
Säters snickerifabrik gör vad de kan. Förutom praktikanter från yrkesutbildningen i Leksand tar de varje år in praoelever och bjuder in till studiebesök. Allt från PRO till Långshyttans klass fem och sex.
– Barnen ska bli snickare allihop när de kommer hem. Det är också viktigt att föräldrar och mor- och farföräldrar är med och ser hur en modern verkstad är i dag. Det är lite av ett gissel, men det är ett viktigt sätt att visa upp branschen och göra reklam för vilket fantastiskt yrke vi har.
Många, menar hon, är fast i det gamla tänket om att det är mörkt, tungt och bullrigt att jobba inom industrin. Men lokalerna som Malin Hedlund visar runt i är ljusa, arbetsmiljöanpassade och högteknologiska.
– Det är ingenstans ett enkelt jobb. Du måste ha matte, teknik, konsekvenstänk och kunna läsa ritningar. Samtidigt får du arbeta med kroppen, vara en del i gänget och se det faktiska resultatet av det du gör. Det är vi som bygger Sverige, ändå har det länge talats om att det är dåligt att vara arbetare, säger hon.
För att lyckas förändra attityderna i samhället anser hon att politiken behöver ändra riktning. Grunden till att så få elever i dag söker sig till yrkesutbildningar lades redan i början på 1990-talet i och med de förändringar som då genomfördes i utbildningssystemet. Effekterna blev tydliga först långt senare och lever ännu kvar.
– Jag tycker att det är bra att vi är möjligheternas land och att arbetande föräldrar kan få barn som blir akademiker, men det skapade ett samhällstryck att du ska göra din klassresa.
Rapporter från bland andra Skolverket visar att den riktiga dödsstöten mot hantverksutbildningarna sedan kom när de högskoleförberedande kurserna plockades bort i och med gymnasiereformen 2011.
Inte heller tror hon att det är det många föräldrar som vill skicka sina barn till en nedläggningshotad utbildning.
– Jag önskar att kommunerna eller regionerna kunde gå in och betala om det blir tomma platser på utbildningarna. Det skulle också skicka en signal om att yrkesutbildningarna är något som värnas och satsas på. Men det är såklart mycket billigare att låta eleverna läsa samhälls- eller ekonomiprogrammet i stället.
Jag önskar att kommunerna eller regionerna kunde gå in och betala om det blir tomma platser på utbildningarna. Det skulle också skicka en signal om att yrkesutbildningarna är något som värnas och satsas på.
Om trenden ska vändas behövs en kraftansträngning från alla håll. Malin Hedlund har funderat en del på sin kammare.
– Varför inte kalla det ett snickeriupprop?
Nu vill hon att branschen hissar flaggan i topp och fortsätter att arbeta för att få folk i allmänhet och politiker i synnerhet ska inse möjligheterna och få bukt med attityderna.
Till de föräldrar som är rädda för att låta sina barn utbilda sig till hantverkare har hon en vädjan:
–Hantverksyrkena är bra betalda jobb och det finns ingen AI som hotar att ta över – allt går inte att digitalisera och automatisera. Låt dem gå en träutbildning.
