”Viktig, prejudicerande dom” - genombrott i kampen mot kommunala särkrav
En av många bostadspolitiska frågor som TMF driver, att begränsa kommunala särkrav, har nått ett genombrott. Mark- och miljööverdomstolen (MMÖD) har i prövningen av placeringen av en elcentral – i ett fall mellan två husköpare och Nässjö kommun - avgjort frågan till husköparnas fördel, dvs kommunen har inte rätt att bestämma placering av elcentralen. Den färska domen i Svea hovrätt kan inte överklagas.
- Det här är en väldigt viktig prejudicerande dom när det gäller särkravsfrågan, säger Gustaf Edgren, TMF:s bostadspolitiske expert.
- Utifrån ett skattebetalarperspektiv är det oförlåtligt att en kommun med hjälp av en advokatbyrå driver frågan så här långt, men det är ändå bra att särkravsfrågan och lagen prövas och att det därmed finns ett prejudikat som rimligen inte bara gäller elskåp utan samtliga liknande krav.
Fallet mellan Nässjö kommuns samhällsbyggnadsnämnd och två husköpare har gällt höjdplaceringen av ett elskåp som följde elsäkerhetsverkets föreskrifter och branschstandard i ett enfamiljshus (Älvsbyhus), där kommunen ville tillgänglighetsanpassa höjden på skåpet. Husköparna gavs ett interimistiskt slutbesked då kommunen inte ansåg att de följt kontrollplanen. Därefter har ärendet passerat samtliga instanser där länsstyrelsen i Jönköpings län gav paret i Nässjö rätt, och avslog kommunens överklagan. Slutligen valde Nässjö kommun att söka prövning i högsta instans – Mark- och miljööverdomstolen - som nu avgjort ärendet.
Domstolen skriver: ”Det krav som nämnden har ställt i kontrollplanen – att elcentralen ska placeras åttio till etthundratio centimeter över golvnivån – har således inte stöd i det plan- och byggrättsliga regelverket och är därför ett särkrav i den mening som avses i 8 kap. 4 a § plan- och bygglagen. Mot denna bakgrund är kravet utan verkan och nämnden har alltså inte haft rätt att göra slutbeskedet beroende av att placeringen av elcentralen flyttas till en viss höjd. Överklagandet ska därför avslås.”
Syftet med begränsning av kommunala särkrav är att tekniska egenskapskrav ska vara förutsägbara och enhetliga över hela landet och på så vis hindra merkostnader vid byggande. Frågan var het i början av 2010-talet och ofta rörde det krav på energiåtgång och klimatanpassning, men även tillgänglighet. 2014 infördes en ny regel i plan- och bygglagen i syfte att begränsa en kommuns möjlighet att ställa så kallade särkrav.
Men enligt TMF:s expert Gustaf Edgren har den lagen varit ”tandlös”.
- Särkrav, och krav på specifika lösningar eller bostadsutformning, har länge förekommit och den kommunala tolkningen av regelverket har genom åren ställt till stora problem för byggare landet runt, inte minst den industriella tillverkningen som domineras av småhustillverkning. Kommunens tolkningsföreträde har medfört merkostnader, tidsförluster och en stor osäkerhet vilket i princip innebär att ett hus som får byggas i y kommun, inte nödvändigtvis får byggas i x kommun. Det har i det närmaste varit ett godtyckligt och rättsosäkert system och det är denna dom ett kvitto på.
