"Delaktig i alla steg"

ANDREAS KARLSSON, FINSNICKARE PÅ C&D SNICKERI

När finsnickaren Andreas Karlsson rör sig i offentliga miljöer studerar han olika slags trappor och upptäcker sådana som han tillverkat själv. Han beskriver sitt jobb som kreativt, självständigt och ansvarsfullt. Tidigt upptäckte han sitt handlag för trä och resan till arbetet på C&D Snickeri i Falköping tog inga omvägar.

Skaraborg i Västergötland är en bygd med lång tradition av träindustri. Här finns ett kluster av snickerier och kökstillverkare. C&D Snickeri har profilerat sig inom specialinredning, ledstänger och trappsteg. Här arbetar ett fyrtiotal anställda på uppdrag av inredare, arkitekter, byggbolag och privatkunder och levererar specialdesignade träprodukter till allt ifrån skolor och museer till företag på främst den svenska marknaden.

För att bara lyfta fram ett exempel fick snickeriet det prestigefyllda uppdraget att bidra med delar av inredningen när Nationalmuseum genomgick sin omfattande renovering för några år sedan. Ett hundratal innerdörrar i varierande storlek och utförande, en stor del av inredningen till museets restaurang samt tidsenligt anpassade ledstänger i trapporna är signerade C&D Snickeri.

Den 40-åriga finsnickaren Andreas Karlsson har tillverkat ledstänger i 18 år, allt sedan sin första dag som anställd på snickeriet. Han växte upp i Kinnarp, en mil söder om Falköping, en ort som präglas av den stora möbeltillverkaren Kinnarps där flera av hans vänner och grannar arbetade. Det kändes därför naturligt att söka sig till träindustrin när det var dags att välja inriktning.

– Jag har alltid tyckt om att jobba med händerna och intresset för materialet fick jag redan på grundskolans slöjdlektioner. När jag skulle välja gymnasium var steget inte långt till det yrkesförberedande träindustriprogrammet som är inhyst i Kinnarps fabrik. Det ger dig kunskaper för att börja arbeta i träindustrin efter examen, berättar han.

Det lyckade arbetsprovet som han fick göra när han sökte till gymnasiet kändes som ett kvitto på hans fallenhet för hantverket och blev också en uppmuntran till de fortsatta studierna. Direkt efter studenten fick han jobb på Kinnarps möbelfabrik, där han arbetade ett par år innan han sökte sig vidare till C&D Snickeri i Falköping. Här blev han upplärd på avdelningen som gör ledstänger, en början på det han kallar "en passion" för trappans egenskaper och obegränsade variationer i utformning. 

– Du lär dig maskinerna allt eftersom och det är mycket handarbete, bland annat så märker vi upp delarna så att kunderna förstår hur de ska sitta ihop. Antalet order går upp och ner, så när det är lugnare får man hoppa in på andra områden i fabriken.

På avdelningen för ledstänger arbetar han tillsammans med Jonna Karlsson, ett självständigt arbete med mycket ansvar, där även samarbetet är viktigt. – Vi får ritningarna från kunderna och försöker i största möjliga mån tillmötesgå önskemålen, som kan vara raka, svängda eller spiralformade trappor. Arkitekten kommer med sitt förslag och sedan blir det en dialog mellan oss. Det är vårt yrkeskunnande som avgör om planen går att genomföra på efterfrågat sätt, annars erbjuder vi gärna alternativa lösningar. Kundkontakten är en av fördelarna med att arbeta som finsnickare på ett mindre företag, tycker Andreas.

– Du åker själv ut och mäter och gör skisser innan du tillverkar produkten, och sedan är du ibland med ute och monterar också. Tjusningen med jobbet är att hitta kreativa lösningar och få en nöjd kund. Många är nyfikna och har kanske inte lagt märke till trappräcken förut, men vi gör dem uppmärksamma på detaljerna. Vilket träslag ska man välja och hur ska avslutet och krokarna se ut? säger han och tillägger: – När jag började arbeta med trä var det bara bok som gällde, både på ledstänger och trappsteg. I dag är de vanligaste träslagen ek och ask, och även det mer exklusiva valnöt har blivit alltmer populärt. Materialet i inredningar är trendkänsligt.

Andreas Karlsson tror att man skulle behöva bjuda in klasser till snickerier redan på grundskolenivå, för att intresset för branschen ska kunna öka bland unga och för att de tidigt ska bli medvetna om att det här yrket finns.

– Om de får känna på materialet upptäcker de kanske att de har handlaget och den kreativa ådran, på samma sätt som jag hittade vägen hit, säger han och fortsätter: – Jag trivs verkligen med det jag gör här. Det är fortfarande roligt och utmanande efter många år på samma avdelning, men visst, om man får drömma skulle det vara spännande att ha ett eget snickeri en dag, där jag kan fortsätta att utveckla min fascination för trappor och dess egenskaper vad gäller konstruktion, form och material.