Den hållbara trädgårdsstaden

Den småhusdominerade trädgårdsstaden har ett lägre klimatavtryck än den trånga kompakta staden, både sett till area men också per invånare.

Koldioxidutsläppen i en livscykelanalys är ca 30-40 procent lägre per invånare enligt en studie från KTH ("Stadsutbyggnad och hållbarhet" av Vlassopoulou). En viktig orsak till detta är att trädgårdsstaden förbrukar mindre betong, gips, stål och mer trä. 

Det finns flera exempel på hur miljön är mer hållbar i en trädgårdsstad, som till exempel den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. Det kännetecknas starkt genom stora volymer och variation av träd, buskar, blommor, gräsmattor, frukter och bär. Fågellivet är rikt och fjärilar och bin trivs i de miljöerna.
Det samhällsekonomiska värdet av dessa ekosystemtjänster är mycket stort. Småhus har också bättre energiprestanda än flerbostadshus, 104 kWh/m2 mot 128 (tabell 3.2 i prop 2020/21:1 UO 18). 

Agglomerationseffekter

Ett argument som ibland riktas mot den attraktiva trädgårdsstaden är att det skulle finnas fördelar för samhället av att folk bor trångt. Vi talar om så kallade agglomerationseffekter som via olika mekanismer skulle innebära att i slutändan gör så att BNP blir högre. Mekanismerna brukar främst beskrivas som

  • Lärande – genom att träffa många andra sprids och vidareutvecklas kreativitet, idéer och kunnande.

  • Matchning – en förvärvsarbetandes kompetens kan matchas mot specialiserade arbetsuppgifter hos en specifik arbetsgivare.

  • Delning – flera kan dela på offentliga och privata anläggningar, infrastruktur och utrustningar och på marknader och risker. Det innebär ett effektivare utnyttjande av resurser och en mer specialiserad, diversifierad och anpassningsbar arbetsmarknad.


En sammanställning av forskningen kring detta visar dock att dessa effekter skapas av hur arbetsplatser är lokaliserade och inte av hur folk bor. Se till exempel genomgången av professor M Börjesson i SNS-rapporten "Kan investeringar i transportinfrastruktur öka produktivitet och sysselsättning?".
Även den kände stadsforskaren Gleaser har påpekat att agglomerationsfördelarna tycks vara lika stora i utbredda städer där människor bor glest och bilpendlar till jobbet, till exempel i Silicon Valley, som i tätare stadskärnor som centrala Detroit.