AD 2021 nr 38: Åldersgräns – diskriminering?

- har en bestämmelse om åldersgräns i ett lokalt kollektivavtal inneburit diskriminering på grund av ålder?

Bakgrund
Mellan Sjöfartsverket och Saco-S gäller ett lokalt kollektivavtal för lotsar (LOTSARB). I avtalet regleras bl a arbetstid innebärande tjänstgöring sju dagar, ledig sju dagar. Avtalet ska dock inte tillämpas på lotsar som fyllt 60 år, såvida parterna inte i ett enskilt ärende kommit överens om annat. Vidare anger avtalet att om en lots inte vill gå i pension vid fyllda 60 år ska denne om möjligt beredas annan anställning alternativt tjänstgöra endast dagtid som lots enligt ett annat kollektivavtal med reglerad arbetstid och lägre lön.
En anställd lots hos Sjöfartsverket önskade få fortsätta arbeta som lots på oförändrade villkor enligt LOTSARB efter att denne fyllt 60 år. Sjöfartsverket tillmötesgick detta önskemål.
Tvisten gällde om Sjöfartsverket skulle betala allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott till Saco-S eftersom verket låtit lotsen tjänstgöra enligt LOTSARB efter det att han fyllt 60 år, trots att detta inte varit tillåtet enligt kollektivavtalet.

Enligt Sjöfartsverket innebar regeln i LOTSARB en diskriminering på grund av ålder. Detta eftersom regeln missgynnar lotsar över 60 år genom att de tvingas få ändrad tjänstgöring och lägre lön (annat kollektivavtal) om de vill arbeta kvar som lots. Sjöfartsverket menade att de som arbetsgivare inte hade skyldighet att tillämpa bestämmelsen i avtalet eftersom den stred mot diskrimineringslagen.

AD
Diskrimineringslagen, som är tvingande, kan inte kan frångås genom kollektivavtal. Diskrimineringsförbudet hindrar dock inte särbehandling på grund av ålder, om den har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Vad som är berättigade syften måste ses i ljuset av EU:s arbetslivsdirektiv. Att tillgodose äldres ökade behov av vila och rekreation anges i förarbetena till diskrimineringslagen som ett exempel på syften som typiskt sett bör anses vara godtagbara.

Arbetsdomstolen kom fram till att regeln i LOTSARB innebar ett missgynnade av lotsar fyllda 60 år. Detta eftersom de, om de önskade arbeta kvar, fick genomgripande förändringar av både förläggning av arbetstid och lön. Syftet var dock att tillgodose äldres ökade behov av vila och att skydda lotsen mot olyckor och dödsfall i arbetet. Arbetsdomstolen bedömde att en åldersgräns för när lotsar inte längre skulle arbeta oregelbunden arbetstid var ett lämpligt medel för att tillgodose äldres ökade behov av vila. Likaså bedömdes åldersgränsen som nödvändig för att uppnå syftet.

Arbetsdomstolen fäste vikt vid att kollektivavtalsparterna, vid tidpunkten för avtalets tecknande, hade beaktat statistik som visade att lotsar över 60 år var särskilt utsatta för olycks- och dödsfall i arbetet. Parterna hade därför haft fog för att anse att åldersgränsen var nödvändig. Vidare menade Arbetsdomstolen att åldersgränsen inte på ett orimligt sätt skadar berättigade intressen hos de lotsar som fyllt 60 år, bl.a. eftersom lotsen kan välja mellan att gå i ålderspension eller arbeta vidare på ett mindre ansträngande sätt. Dessutom är det enligt bestämmelsen möjligt att i ett enskilt ärende göra undantag från åldersgränsen, vilket innebär att individuella behov av vila kan beaktas.

Åldersgränsen bedömdes därför som ett nödvändigt medel för att tillgodose äldres ökade behov av vila. En tillämpning av kollektivavtalet stred därför inte mot diskrimineringslagen och Sjöfartsverket hade genom att inte tillämpa regeln gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott. Sjöfartsverket ålades att betala ett allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott om 75 000 kr.

TMF:s kommentar: Rättsfallet är ovanligt och frågorna svårbedömda. Två ledamöter i Arbetsdomstolen var skiljaktiga och ansåg att regeln var åldersdiskriminerande. Detta med ledning av tidigare domar i Arbetsdomstolen, bl a AD 2015 nr 51 som gällde en 70-årsgräns för anställning som bussförare.