De unga drar det kortaste strået

Oavsett med vilka ögon man läser statistiken kan man konstatera att regelverket kring LAS drabbar de yngre hårdast. Oavsett med vilka ögon man betraktar det är detta dessutom ett stort problem. Läs David Johnssons inlägg i debatten – förhandlingschef på TMF.

Under hösten 2008 och hela 2009 drabbade den internationella finanskrisen svensk ekonomi med full kraft. Startskottet på nedgången blev konkursen i den amerikanska banken Lehman Brothers. Det blev tomt i företagens orderböcker och i många fall annullerades redan lagda ordrar. Krisen var total och det gick fort, mycket fort. Trä- och möbelindustrierna drabbades väldigt hårt. Det gavs visserligen mindre medial uppmärksamhet än exempelvis fordonsindustrin, men totalt drabbades mellan 20 och 25 % av de anställda i dessa industrier av varsel i samband med de många neddragningar som följde.

När vi nu läser om ekonomin är tongångarna andra. Men inom delar av våra branscher låter dock uppgången vänta på sig. Även om möbelsidan går mycket bra lämnar övriga branscher en del i övrigt att önska. Vi ser varsel från trähusföretagen och nedskrivna prognoser från golv, dörr och fönstersidan. Framtiden ter sig, även i dessa tider, oviss. Detta speciellt i ljuset av en avvaktande internationell ekonomisk utveckling och de tragiska händelserna i Japan samt ovissheten i Mellanöstern.

När vi satte oss ner och skärskådade hur uppsägningsvågen drabbat våra medlemstal kunde vi snabbt konstatera att en grupp drabbats mycket hårdare än andra: ungdomarna! Om man bryter ner statistiken på anställda i identiska företag kan man mycket lätt konstatera att företagens yngre anställda i oerhört mycket större utsträckning än de äldre eller medelålders drabbats. För åldersgruppen 18–24 år d v s den yngsta gruppen är statistiken nattsvart. 58 % (!!) av de anställda i denna ålderskategori har tvingats lämna företagen…

Så här många av de anställda sades upp under 2007–09 i varje åldersgrupp:
• 60–64 år 2 %
• 55–59 år 6 %
• 50–54 år 6 %
• 45–49 år 4 %
• 40–44 år 13 %
• 35–39 år 26 %
• 30–34 år 24 %.
• 25–29 år 29 %
• 18–24 år 58 % (!!)

Oavsett med vilka ögon man läser statistiken kan man konstatera att regelverket drabbar de yngre hårdast. Ojämförligt hårdast. Detta är ett stort problem. Unga har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden och företagen blir stående med en alltför homogen arbetsstyrka.

Jag har talat med företag som innan krisen systematiskt rekryterat män och kvinnor äldre och yngre, svenskar och invandrare i syfte att få en dynamisk samling medarbetare. I och med krisen raderades detta i ett slag och kvar var bara män i övre medelåldern. Inget fel på dessa, jag börjar själv bli en, men det är näppeligen bra om arbetsmarknaden bara är till för dem. Även objektiva betraktare som OECD har i sin senaste rapport om Sverige konstaterat att de svenska reglerna om anställningsskydd är ett problem för de yngre och bidrar till vår oproportionerligt höga ungdomsarbetslöshet.

Det finns de som menar att det saknas samband mellan ungdomars utanförskap på arbetsmarknaden och de nuvarande reglerna om anställningsskydd. Jag vågar påstå att de har fel. Kan inte lagstiftaren lösa frågan får nog parterna göra det gemensamt i stället.

David Johnsson, vice vd/förhandlingschef TMF


Sök


TMF - Trä- och Möbelföretagen

Besöksadress: Storgatan 19
Postadress: Box 55525, 102 04 Stockholm
Telefon: 08-762 72 50
Fax: 08-762 72 24
E-post:
info@tmf.se