AD-dom nr 51 2018

- kvinna kunde inte tvingas handhälsa på man

En kvinna anmälde sitt intresse för att arbeta som interntolk hos Semantix. Rekryteringen av kvinnan avbröts efter att hon under en anställningsintervju och med hänvisning till sin religion vägrade att handhälsa på en manlig företrädare för företaget. Kvinnan tillhör en grupp muslimer som upprätthåller en tolkning av islam vilken förbjuder kroppskontakt mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Hon hälsar därför i stället på män genom att lägga handen på hjärtat.

Bolaget framhöll att det hade en intern policy om att alla anställda, män som kvinnor, skulle behandlas lika och att bolagets anställda därför inte fick vägra att ta andra i hand på grund av kön.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) väckte talan och gjorde gällande att kvinnan blivit diskriminerad genom chefens agerande. Bolaget bestred talan.

Arbetsdomstolen ansåg att bolagets policy hade berättigade syften, nämligen likabehandling. Dock ansåg Arbetsdomstolen inte att kravet på handhälsning varit lämpligt och nödvändigt för att nå syftena. Domstolen framhåller bland annat att det mot bakgrund av orsaken till varför kvinnan hälsar genom att lägga handen på hjärtat, inte finns skäl att uppfatta en sådan hälsning som nedvärderande. En mindre ingripande åtgärd än att kräva att hon ska ta alla i hand vore att kräva att hon ska hälsa på alla på samma sätt oavsett könstillhörighet.

Enligt domstolen berättigar det förhållandet att kvinnan följer ett religiöst påbud om att inte handhälsa på män inte till slutsatsen att hon i andra avseenden inte skulle följa de krav på jämställt agerande och likabehandling som arbetsgivaren ställer. AD anser vidare att en mindre ingripande åtgärd för att minska riskerna att arbetstagaren inte kommer att fungera i arbetet, är att arbetsgivaren ställer frågor och inleder en dialog i syfte att klarlägga om den arbetssökandes religiöst betingade agerande till exempel kommer att medföra några andra hinder eller svårigheter för verksamheten.

Sammanfattningsvis anser AD att bolaget har utsatt kvinnan för indirekt diskriminering och döms att betala 40 000 kronor i diskrimineringsersättning till henne.

TMF-kommentar

Det är numer klarlagt att en arbetsgivare inte kan uppställa ett generellt krav på att alla medarbetare oavsett religiös tillhörighet måste handhälsa även på motsatta könet.

I april i år avslog Arbetsdomstolen däremot en talan om diskrimineringsersättning i ett mål som också handlade om en anställd som vägrade handhälsa på manliga kollegor (AD 2018 nr 19). Det målet handlade om en arabisk lärarvikarie som var uthyrd till Kunskapsskolan i Helsingborg. Lärarvikarien påstod att rektorn hade ställt ett ultimatum på henne att även handhälsa på manliga kollegor för att få arbeta kvar på skolan. Fråga uppstod om hon därmed hade blivit diskriminerad.

Skillnaden i utgången mellan de båda målen är att arbetstagarsidan i "lärarvikariemålet" inte kunde styrka att rektorn hade uppställt ett dylikt ultimatum. Därmed kunde inte arbetstagarsidans yrkande vinna bifall. I det nu aktuella målet var parterna däremot överens om att rekryteringsförfarandet hade avbrutits på grund av kvinnans vägran att handhälsa på män. Det var därmed klarlagt att bolaget hade tillämpat ett kriterium som särskilt missgynnat henne.

Det ska dock framhållas att om det religiöst motiverade agerandet medför svårigheter för arbetet eller verksamheten har domstolen ofta funnit att arbetstagarens/ arbetssökandens intresse får vika för verksamhetsintresset, se t.ex. AD 2017 nr 23 om en barnmorska som inte fick vägra medverka vid aborter med hänvisning till sin religiösa övertygelse.