AD-dom nr 1 2017 - Saklig grund att säga upp en butikskontrollant

Mannen anställdes i november 2011 som butikskontrollant på vaktbolaget AP Vakt och arbetade på olika varuhus i Skåne. Efter att på olika sätt ha misskött sitt arbete avskedades mannen runt årsskiftet 2013/2014. Arbetsgivaren åberopade som grund för avskedandet att mannen bl.a. hade kommit för sent till arbetet, inte enligt överenskommelse skickat sms till arbetsgivaren när han började och slutade sitt arbete, samt utnyttjat varuhusens kamerarum i strid med givna instruktioner. Beteendet hade fortsatt trots en varning. Precis innan avskedandet ska mannen även ha utövat våld mot arbetsgivaren genom att knuffa denne i samband med en verbal konflikt.

Butikskontrollanten väckte talan och yrkade att tingsrätten skulle förplikta arbetsgivaren att till honom betala 109 360 kr avseende obetald lön för tiden innan anställningen upphörde. Dessutom gjorde han gällande att laga grund för avsked inte förelåg och att han därför skulle tillerkännas 150 000 kr i allmänt skadestånd och 374 880 kr i ekonomiskt skadestånd, motsvarande 16 månadslöner. Arbetsgivaren bestred yrkandena.

Tingsrätten fann vid sin prövning att butikskontrollanten var berättigad till 140 kr i obetald lön. Vidare fann tingsrätten att det inte förelåg laga skäl för avskedande men väl för uppsägning av mannen. Han tillerkändes därför 30 000 kronor i allmänt skadestånd samt 36 200 kronor i ekonomiskt skadestånd avseende två uppsägningsmånadslöner. Med hänvisning till att mannen trots detta till stor del blivit förlorande part i målet förpliktades han av tingsrätten att stå för två tredjedelar av arbetsgivarens rättegångskostnader, d.v.s. totalt 162 467 kronor.

Butikskontrollanten överklagade domen till Arbetsdomstolen som meddelade prövningstillstånd. Arbetsdomstolen fann i likhet med tingsrätten att mannen endast hade rätt till 140 kr i ytterligare lön. AD fann vidare att laga skäl för avskedande inte förelåg, men väl saklig grund för uppsägning. AD ansåg dock att det allmänna skadeståndet skulle sättas högre än vad tingsrätten gjort och bestämde det till 50 000 kronor.

Vad gäller rättegångskostnaderna konstaterade AD följande: Mannen har förlorat den del av målet som avsåg ytterligare krav på lön under anställningen. I tvister där domstolen funnit att det inte förelegat grund för avsked men väl saklig grund för uppsägning brukar domstolen normalt sett anse att parterna ömsom är vinnande och förlorande på så sätt att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader. Vid en sammantagen bedömning fann AD att mannen skulle förpliktas att ersätta arbetsgivarens rättegångskostnader med ett till hälften jämkat belopp såväl vid tingsrätten som i AD, vilket sammantaget landar på 156 827 kronor.

TMF:s kommentar:

Den mest intressanta frågan i målet är egentligen tillämpningen av bestämmelserna om fördelning av rättegångskostnader. Man kan konstatera att butikskonstrollanden delvis vann bifall till sina yrkanden på så sätt att domstolen tillerkände honom (50 000 kr i allmänt skadestånd + 36 200 kronor i ekonomiskt skadestånd avseende två uppsägningsmånadslöner + 146 kr i obetald lön=) 86 346 kr. Emellertid blev butikskontrollanten skyldig att stå för både sina egna rättegångskostnader och ersätta arbetsgivaren för dennes rättegångskostnader med 156 827 kr. Totalt gick butikskontrollanten såldes kraftigt back på domstolsprocessen.

Det är viktigt för en part som avser att stämma en annan att överväga hur mycket man ska yrka på. Huvudregeln är nämligen att den förlorande parten ska slutligt stå för såväl sina egna som motpartens rättegångskostnader. Bifalls ett yrkande till hälften är huvudregeln att rättegångskostnaderna ska kvittas. I praktiken är det dock vanligt att parterna framställt flera yrkanden och vunnit bifall för det ena men kanske förlorat det andra. På så vis kan en situation uppstå där parterna ömsom vinner, ömsom förlorar. I sådana fall ska domstolen fördela rättegångskostnaderna utefter vilka frågor kostnaderna är hänförliga till och i hur stor utsträckning part har vunnit bifall med sina yrkanden.