AD-dom - nr 42 2015

- Möjligt att säga upp lokala överenskommelser om lediga dagar

Vid en dagstidning träffades 1979 och 1986 lokala avtal om lönerevision. Respektive avtal reglerade rätt till en extra ledig dag. 2010 sade bolaget upp avtalen. Tvisten gällde om det var möjligt att säga upp rätten till de lediga dagarna och, i så fall, om arbetstagarna ändå hade rätt till de två lediga dagarna på grund av de lokala avtalens efterverkan i de enskilda anställningsavtalen.

Klubben menade att de två lediga dagarna hade ingått i lönerevisionerna och att klubben hade avstått från lönehöjning i utbyte mot dagarna, vilka således omfattades av kollektivavtalets löneskydd. De lokala överenskommelserna utgjorde helhetslösningar.

Bolaget menade att klubben inte hade avstått löneutrymme eftersom det inte hade funnits något löneutrymme att fördela lokalt sedan det centralt avtalade löneutrymmet fördelats. Detta utrymme hade i sin helhet lagts ut i pengar.

Arbetsdomstolen menade att de löner arbetstagarna erhöll till följd av lönerevisionerna gällde till dess annat avtalades, d.v.s. i praktiken till nästa lönerevision. Lönerevisionsbestämmelserna i de båda lokala avtalen hade, såvitt gällde de kontanta ersättningarna, således spelat ut sin roll när dessa ersattes av nya löneöverenskommelser. Rätten till de lediga dagarna gällde däremot tills vidare. Denna rätt var således, till skillnad mot lönedelarna i form av kontant ersättning, i kraft när avtalen sades upp 2010. Det hade inte funnits något hinder mot att bolaget 2010 sade upp de två löneöverenskommelserna.

Vad gällde frågan om efterverkan konstaterade domstolen att efterverkan kan uppstå i situationer där det saknas en underliggande norm som kan användas i stället för det uppsagda kollektivavtalets bestämmelser.

De lokalt överenskomna lediga dagarna hade sin motsvarighet i det centrala kollektivavtalet, som också innehöll rätt till lediga dagar. Då
det således inte saknades någon kollektivavtalsreglering avseende lediga dagar inträdde ingen efterverkan.

Klubbens talan avslogs.

TMF:s kommentar

Domen bekräftar egentligen bara tidigare fastställd praxis. Av domar från AD (AD 1998 nr 33 och 2000 nr 46) framgår nämligen att löne- och allmänna anställningsvillkor reglerade i kollektivavtal även anses utgöra en del av det enskilda anställningsavtalet. När kollektivavtalet upphört att gälla fortsätter villkoren som regel att gälla enligt de enskilda anställningsavtalen. Detta gäller om det inte finns någon underliggande norm, t ex centralt kollektivavtal, att tillämpa eller om det finns en (kollektivavtalsdispositiv) lagstiftning som ger förmånligare anställningsvillkor än anställningsavtalet.