AD-dom - nr 13 2015

- Bolag kände till omständighet mer än två månader före underrättelse om avsked

AB var anställd vid ett bolag inom teknikbranschen. Under en period som löpte till och med december 2013 var AB stationerad i Kongo som projektledare. Den 18 december 2013 blev AB avskedad.

Som grund för avskedandet anförde bolaget att AB den 21 och 22 juni och den 5 juli samma år på eget bevåg betalat ut ersättningar till kongolesiska myndigheter vilka måste betraktas som mutor. Detta utgjorde ett allvarligt brott mot AB:s anställningsavtal som innebar att det hade ålegat AB att kontakta bolaget i de uppkomna situationerna.

AB utfrågades av företrädare för bolaget om incidenterna den 23 juli 2013. Den 2 december underrättades AB om tilltänkt avskedande.

AB:s fackliga organisation menade i första hand att bolaget fått kännedom om omständigheterna mer än två månader innan AB underrättades om avskedandet. Redan vid utfrågningen den 23 juli hade bolaget full kännedom om de omständigheter som avskedandet grundades på. Trots detta dröjde bolaget till den 2 december med att underrätta AB om det tilltänkta avskedandet. Bolaget var förhindrat enligt 18 § andra stycket lagen om anställningsskydd att åberopa omständigheterna.

I fråga om tvåmånadersfristen invände bolaget att en situation som kan innebära en muta eller bestickning ska enligt bolagets interna regler anmälas till en särskild från bolaget fristående utredningsenhet. Så skedde den 8 juli. Utredningen som då vidtogs avsåg ett mycket komplext skeende och bedrevs med erforderlig skyndsamhet. Först när bolaget den 4 oktober fick del av utredningsenhetens rapport kände bolaget till samtliga omständigheter. Detta datum skulle därför läggas till grund för beräkningen av tvåmånadersfristen.

Arbetsdomstolen konstaterade att enbart det förhållandet att en arbetsgivare uppdrar åt en fristående enhet att utreda omständigheter inte medför att arbetsgivaren kan förhålla sig passiv till dess utredningsrapporten kommer. En arbetsgivare får anses ha kännedom om de omständigheter som kommer fram i utredningen och ska fortlöpande ta ställning till när utredningsmaterialet måste bedömas vara tillräckligt.

Utredningen visade att bolaget den 24 juni fått kännedom om händelseförloppet avseende incidenterna i juni och att utredningsenheten den 23 juli fått kännedom om händelsen den 5 juli. Den 23 juli fanns därmed uppgifter om såväl vilka betalningar som erlagts som de faktiska omständigheterna kring dessa, inbegripet att ingen av betalningarna hade föregåtts av någon överläggning med eller rådgivning från bolaget.

Vidare fann Arbetsdomstolen att det sammantaget inte hade framkommit något som tydde på att utredningen om AB:s handlande hade tillförts något nytt eller på något avgörande sätt blivit närmare klarlagd i tiden efter den 23 juli. Utredningen hade således inte varit erforderlig för att bolaget skulle kunna bedöma AB:s handlande. Det hade därmed inte varit försvarbart för bolaget att avvakta utredningsenhetens rapport.

När bolaget underrättade AB om det tilltänkta avskedandet den 2 december var det för sent. Bolaget var därmed förhindrat att lägga de åberopade händelserna till grund för avskedandet av AB.
Avskedandet förklarades ogiltigt. AB tilldömdes 125 000 kronor i allmänt skadestånd samt ekonomiskt skadestånd motsvarande lön för tiden efter den 18 december 2013.

TMF:s kommentar

Ett avskedande får inte grundas enbart på någon omständighet som arbetsgivaren har känt till mer än två månader innan underrättelse om avsked lämnas enligt 30 § LAS, den så kallad tvåmånadersregeln. Syftet med bestämmelse är att en arbetsgivare inte ska få grunda ett avsked på alltför gamla händelser.

Arbetsgivaren får dock grunda avskedet enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till mer än två månader, om tidsöverdraget berott på att arbetsgivaren på arbetstagarens begäran eller med dennes medgivande dröjt med underrättelsen/alternativt det finns synnerliga skäl för att omständigheterna får åberopas. Finns synnerliga skäl får arbetsgivaren således göras sig av med en arbetstagare även om bara gamla händelser åberopas. I en domstolsprocess måste dock arbetsgivaren uttryckligen åberopa synnerliga skäl för att arbetsdomstolen ska pröva denna grund.

Tvåmånadersfristen börjar löpa när någon som representerar arbetsgivaren får kännedom om de aktuella omständigheterna. Om arbetsgivaren får kännedom om att något har eller kan ha hänt, kan det behövas en utredning innan händelsen kan överblickas. I dessa svåröverblickbara fall börjar fristen i regel inte löpa förrän de närmare omständigheterna kring händelsen blivit utredda så långt det behövs för att arbetsgivaren ska kunna ta ställning till händelsen.
Om händelsen anmälts till polis, börjar tvåmånadersfristen i regel inte löpa förrän arbetsgivaren får reda på slutresultatet av den straffrättsliga processen, till exempel att en brottmålsdom vunnit laga kraft.

När det däremot är arbetsgivaren som själv eller via någon anlitad utredningsinstans sköter utredningen måste arbetsgivaren färdigställa utredningen inom rimlig tid. Det nya med rättsfallet är att Arbetsdomstolen funnit att den aktuella arbetsgivaren bedrivit utredning på ett sådant sätt att fristen börjat löpa innan utredningen färdigställts och redovisats. Detta har Arbetsdomstolen aldrig tidigare uttalat.

Eftersom mutor är ett allvarligt brott hade utgången kanske blivit en annan om arbetsgivaren i domstolen uttryckligen åberopat att synnerliga skäl för att avvakta med underrättelsen förelåg. Nu saknade domstolen anledning att pröva den grunden.