AD-dom nr 1 2015

Ansökan om studieledighet avslogs i strid mot studieledighetslagen.

A, B och C var medlemmar av en syndikalistorganisation som inte var bunden av kollektivavtal med deras arbetsgivare. De ansökte under perioden april-juni om ledighet för utbildning i en eller två dagar i juli. Bolaget avslog deras ansökningar. Den huvudsakliga tvistefrågan gällde om bolaget därmed bröt mot studieledighetslagen.

Parterna i målet var bl a oeniga om huruvida ansökningarna hade avsett ledighet enligt förtroendemannalagen eller studieledighetslagen.

Enligt Arbetsdomstolen hade A uttryckligen hänfört sig till förtroendemannalagen i sina kontakter med arbetsgivaren. Eftersom det inte fanns något kollektivavtal mellan bolaget och syndikalistorganisationen var bolagets besked till A att denne inte hade rätt till ledighet korrekt. Ingenting tydde på att bolagets företrädare borde ha förstått att ansökan i stället avsåg ledighet enligt studieledighetslagen.

Beträffande B visade utredningen att bolagets företrädare uppfattade dennes ansökan såsom avseende förtroendemannalagen. Sedan bolaget avslagit denna ansökan förklarade B att han avsåg ledighet enligt studieledighetslagen. Bolaget svarade att ansökan avslogs med hänvisning till 4 § studieledighetslagen, som reglerar arbetsgivarens uppskovsmöjlighet. Sedan syndikalistorganisationen uppgivit att ansökan avsåg ledighet för facklig utbildning enligt 5 § i studieledighetslagen upprepade bolaget att ansökan avslagits och förklarade att ledigheten uppsköts till efter semesterperioderna.

Domstolen konstaterade att bolaget såvitt gällde B avslagit dennes ledighetsansökan med stöd av studieledighetslagen. Enligt den lagen kan en arbetsgivare skjuta på ledighet avseende facklig utbildning i två veckor. Vill arbetsgivaren skjuta på ledigheten längre än så, krävs samtycke av en kollektivavtalsbunden facklig organisation. Något sådant samtycke hade bolaget inte inhämtat. Det förhållandet att bolaget ansåg att ansökan var bristfällig vad gällde kursinnehållet borde ha föranlett bolaget att fråga efter innehållet i utbildningen. Så hade dock inte skett. Bolaget hade brutit mot studieledighetslagen genom att vägra B den sökta ledigheten.

C hade, efter det att B:s ansökan avslagits, ingivit sin ansökan som avsåg ledighet enligt förtroendemannalagen. Då det fick antas att C hade haft kännedom om kontakterna mellan B och bolaget rörande B:s ledighetsansökan, hade det ålegat C att klargöra för bolaget att han ville vara ledig för facklig utbildning enligt studieledighetslagen. Detta hade han dock inte gjort. Bolaget borde inte ha förstått att C:s ansökan avsåg studieledighetslagen. Bolagets beslut att avslå C:s ansökan, enligt förtroendemannalagen, var korrekt.

Talan avseende A och C avslogs. B tilldömdes allmänt skadestånd med 25 000 kronor.